blame
Jag tror på riktigt att jag fått en 20 års kris. Kan man det? Någonting är det i alla fall som sket sig rejält detta året.
Alla människor jag svikit, min familj som jag varit ifrån när de mått som sämst. Jag har lämnat människor jag älskar på platser jag flytt ifrån.
Men jag inser nu att det inte bara var mina nära jag svek utan allra mest så har jag trampat på mig själv.
Varje kvälll innan jag ska somna så finns det ingen som jag är så ovän med och hatar som mig själv. Det är som schizofreni inuti mig. Den ena framkallar all ångest och den andra får ta hand om den..
När ska jag lära mig att inte fly ifrån saker som skrämmer mig? Det är så naturligt för mig att stoppa mitt problem i en av alla miljoner lådor jag har på min hylla. Där jag tror att de kommer att ligga för alltid.
Men något undermedvetet säger också att en dag kommer varenda en av de miljoner lådor trilla ner och öppnas rakt över mig.
men vi får vänta och se, för den dagen är inte idag.
pärlan.
Kommentarer
Trackback
