Tankar
Såg att det var ganska exakt ett år sedan jag skrev det senaste inlägget på den här sidan.
Varför jag inte fått tummen ur och skrivit efter det har jag ingen aning om. Eller jo, det har varit det mest kaotiska året under mina 21 år. Kanske därför...
Men idag, just idag så kändes det så jävla rätt att bara ta upp en skön ren sida och skriva lite. Det bara kom över mig efter att jag varit ute och sprungit i pissregn att jag bara ville skriva ett inlägg.
Efter 11 månader.
Tror att för första gången på väldigt länge så har jag en god chans att hitta tillbaka till mig själv. Det känns som att mina energiska fötter snart är tillbaka på jorden. Förlåt alla vänner jag sårat och förlåt framför allt till mig själv. Jag är snart tillbaka.
Varför jag inte fått tummen ur och skrivit efter det har jag ingen aning om. Eller jo, det har varit det mest kaotiska året under mina 21 år. Kanske därför...
Men idag, just idag så kändes det så jävla rätt att bara ta upp en skön ren sida och skriva lite. Det bara kom över mig efter att jag varit ute och sprungit i pissregn att jag bara ville skriva ett inlägg.
Efter 11 månader.
Tror att för första gången på väldigt länge så har jag en god chans att hitta tillbaka till mig själv. Det känns som att mina energiska fötter snart är tillbaka på jorden. Förlåt alla vänner jag sårat och förlåt framför allt till mig själv. Jag är snart tillbaka.
en kall pizza
Nyss slutat jobbet.. 3 timmar för tidigt tack och lov. Satt nere i garderoben och frös så jag ömsade skin! Det kunde ju inte passat bättre med att bussen var 40 minuter försenad också. Sedan behöver jag väll inte nämna att det var -5 härliga grader ute.
Tillslut kändes allt i livet så himla fel. Vill bara skrika så högt och bara försvinna. Sjunka ner under jorden. Kanske till och med är varmt och skönt där och framför allt inga problem!
Sedan såg jag ett litet litet litet ljus framför mig.. Deli de Luca! En kyllingwrap pizza fick bli nattens räddning, en kall pizza. Men den värmde
pärlan.
Frihet från mig själv
Tänk om själen kunde bara få ta en semester från kroppen? Bara få flyga iväg till Marrakech eller liknande och få alla krafter tillbaka.
Tänk om jag kunde få byta ut mitt hjärta mot ett nytt, ett som inte behövt bära alla de problem som jag skapat!
Om jag bara kunde hitta tillbaka till mig själv och finna frid i min själ så vore jag evigt tacksam. Jag vill känna den trygghet jag en gång hade. Och jag har kommit till den insikt där jag vet att jag behöver hjälp för att finna den. Jag vill inte längre gå ensam, vill inte längre klara det här själv. Vill inte längre vara ensam.
pärlan.
ge mig en vinter drog
stekta brända egg och microvärmd gröt klockan 13 på förmiddagen. Handukstorkat hår och svarta ringar runt trötta ögon. Oslo är grått. Men vad hade jag väntat mig en sådan här morgon?
Allt känns färglöst och blött idag.
Men en sak är bra, inatt var första natten jag sov mig igenom utan att vakna. Inga mardrömmar, ingen ångest och inga sombos som väckte mig.
Ändå känner jag mig riktigt jävla mörbultad.
Vill bara vakna upp i Januari och att den här mardrömmen ska vara över...
Vill aldrig göra om det här igen!
Ta mig tillbaka hit på en gång!
pärlan.
blame
Jag tror på riktigt att jag fått en 20 års kris. Kan man det? Någonting är det i alla fall som sket sig rejält detta året.
Alla människor jag svikit, min familj som jag varit ifrån när de mått som sämst. Jag har lämnat människor jag älskar på platser jag flytt ifrån.
Men jag inser nu att det inte bara var mina nära jag svek utan allra mest så har jag trampat på mig själv.
Varje kvälll innan jag ska somna så finns det ingen som jag är så ovän med och hatar som mig själv. Det är som schizofreni inuti mig. Den ena framkallar all ångest och den andra får ta hand om den..
När ska jag lära mig att inte fly ifrån saker som skrämmer mig? Det är så naturligt för mig att stoppa mitt problem i en av alla miljoner lådor jag har på min hylla. Där jag tror att de kommer att ligga för alltid.
Men något undermedvetet säger också att en dag kommer varenda en av de miljoner lådor trilla ner och öppnas rakt över mig.
men vi får vänta och se, för den dagen är inte idag.
pärlan.
888
Sitter åter igen på buss 888 med avgång 13.25 mot mitt hem(?) Oslo..
Solen lyser längs hela E18 och det har den gjort sedan i morse. Tycker verkligen bra om hösten, fast det är under den perioden som jag mår som sämst.
Det är i alla fall som vanligt Kent som susar i mina öron just nu, som alltid när jag reser. Finns ingen musik som får mig att få fram alla känslor eller trigga igång mina tankar så mycket som Kent.
Bussföraren delade ut Aftonbladet till alla i bussen. Jäkla snällt av honom alltså. Värmlänningar är allt bra snälla!
Så nu sitter jag med min tidning, redbull och Mannen i den vita hatten i mina lurar på väg hem(?). För ikväll väntas det jobb på Tullins igen... Hade hellre stannat hemma(!) och myst med mina kära!
pärlan.
